Hur gärna jag än ville så kunde jag inte vara med på hundutställningen i Lidköping då jag är inlagd på sjukan för diskbråck. I skrivande stund så är jag hemma på permis till på måndag.

Så Fredrich fick ställa ut Bonnie och blev tredje bästa juniortik och very good, han har ställt hund en gång innan för Lejonhjärta för ett år sedan då han ficka hoppa in lite akut i deras avelsgrupp. Elenor ställde Noah och även dom blev trea i bästa juniorhane och very good. Elenor har ställt tre gånger innan varav två inofficielle så jag får lov att säga att detta var jäkligt strongt av dom och jag är jätte,jättestolt! När jag var ute på rökpaus så hörde jag hundar som skällde borta på arenan och jag blev så sugen och frustrerad. Bilder på Bonnie och Freddan har jag men jag efterlyser bilder på Elenor och Noah.

Båda fick blodad tand och det är ju riktigt skoj. Vet ju inte när jag kan vara med igen. MR_röntgen väntas i början av nästa vecka och det anses som en akuttid i tron att det blir operation….(skit,piss och vademekum)

Jag njuter i fulla drag av hemvistelsen nu. Marcus åker till Stockholm igen på måndag och jag måste vara tillbaka till ronden vid 9-tiden. Sen är det inte säkert att jag får åka hem på ett tag då jag inte får lämnas själv. Det jobbiga med att vara hemma är att försöka låta bli att göra något. Men med ett halvt apotek,krycker och korsett så klarar jag mig hyggligt.

Stort tack till Anette på Lejonhjärta som hjälpte mina barn på utställningen. Det kändes tryggt för alla parter. Jag är jäkligt nöjd med kritiken som jag tycker var rättvis. Dom är juniorer och inte färdiga ännu.

Givetvis blir Pragresan inställd… =( svårt att smälta men nödvändigt. Men det kommer ju ett lovande höstlov så vem vet vad min älskade sambo har i tankarna. Älskar honom grymt mycket.

Jag har blivit väl omhändertagen av personalen, lite roliga rumsgrannar har man ju haft. Fick dock byta rum andra natten (låg själv första) då den grannen skrek och spydde.

Så då fick det bli rum 12 hos en gammal tanta som pratar i sömnen och är något senil. Igår ville hon ha min säng för den va hennes, dessutom så skulle hon försöka gå med mina kryckor. Då var det dags att ringa efter personalen för hon kan verkligen inte stå upp och jag vart livrädd över att hon skulle ramla. Då är inte jag rätt person att hjälpa henne upp.

Så de la henne i sin säng efter mycket protester och satte upp grindarna på sängen. Då ringer hon polisen för hon är inspärrad….. ja jisses. Helt tråkigt behöver det ju inte va. Men jag får tid på mig att plugga ringsekreterarboken och det är ju bra. Vet ju inte när jag kommer att få göra det provet.

Men nu är det läge att ta sig till sängen och vila…..

OBS! För den som vill komma och hälsa på så är min telefon med och jag ligger på avdelning 3 rum 12. Besök mottages tacksamt då det kan bli rättså långtråkigt ibland.

Kram på er alla underbara som har ställt upp på så många olika sett. Och jag hoppas att mina goa klasskamrater får en riktigt rolig skolresa till Prag och tar en öl för mig också.!

Min fina son Fredrich med Bonnie

Lervällingen blir ett minne blott…. (till hösten)

Molly/Monster planerna gick om intet då Molly inte är riktigt ok. Så det blir en valpfri sommar. Men aldrig att jag sitter utan en plan.

Elton har fått flytta tillbaka till Lilla Äventyret.

Dione är hemma…. min underbara goa pratglada tjej. Bonnie blev alldeles till sig av lycka när Dione kom, tror aldrig jag har sett en hund fjäska så enormt. Bonnie och Noah har börjat vänja sig vid ringarna och det har varit väldigt skojsigt. Elenor börjar fatta galoppen riktigt bra men hon och Noah ser nästan lika stora ut….he,he. Ja vad ska det bli av denna duon?

Idag är det 8 dagar kvar tills jag flyger iväg till Prag… massor med resfeber. Jessica som jag flyger med kommer att få det tufft. I övrigt är det kurser och träning som gäller och det är ju bara så jäkla kul.

Sjukt lycklig!

Dione och Elton har fått sju fina små bebisar på Lilla Äventyrets kennel i Tärnsjö. Stort grattis till dom!

Det kommer en härlig tik i veckan som ska paras med Elton. Vi får hoppas att det går bra. Det är en kombination som ligger mig varmt om hjärtat.

Hane till Mollys sista kull är nu bestämd, en kille jag har kikat på många gånger och som konkurrerat en del med Elton, så det kan bli riktigt spännande. En otroligt trevlig kille som jag har fått stifta bekanskap med både i ringarna och på träning.

Tack AnneLie för förtroendet! Det kommer att bli så spännande!

Sjöwildas Eminem-Monster

Någon timme efter det så åkte Dione hem till Lilla Äventyret där hon ska få sina och Eltons valpar. Sjukt spännande och jag saknar henne vansinnigt mycket. Igår fyllde Dione tre år. Tiden går alldeles för fort!

Grattis Till Lilla Äventyrets D-kull på treårsdagen.

På söndagen kom Stina och hälsade på med Angel. Alltid lika kul. Angel är så fruktansvärt lik sin mammaa Molly. Så nu är både Piece och Angel anmälda till valpkurs. Härliga valpköpare man har!

Ikväll ska vi se på Gladiatorerna, då är kusin Jessica Åström med och tävlar. Hur spännande blir inte detta. Jessica som är envisheten själv.

Heart och Noah är färdigduschade inför årets första rasspecial i Köping i morgon. Det blir framförallt spännande då Elenor ska debutera med Noah. Sen anses säsongen vara igång. Jag hoppas att det går bra för dom två så att Elenor blir biten ordentligt. Just det här lite sjuka man håller på med. Gå upp mitt i natten och kör flera mil för att få 5 minuter i ringen….kanske går det åt skogen men likförbaskat på vägen hem så planerar man nästa tävling. Valparna är sex månader nu så resultatet räknas inte officiellt så då spelar det ju egentligen ingen roll hur det går. Träning ger färdighet. Noah ser mest ut som en kalv i Leonbergerskepnad. Just nu så ligger de här runt mina fötter och njuter av det kalla golvet. Lyckligt ovetandes om vad som väntar. Men när året är slut så kommer de veta vad som är på gång efter rutinerna.

Vad det gäller valpplaner så ja, jag har en plan…..allt ska bara gå i lås.

Det är så mycket som kommer att hända nu i vår och jag måste lära mig att ta en sak i taget. Som tur är så har man ju sportlov nu, då blir det att åka upp till min käresta i Stockholm då han inte har sportlov…..så våran ettårsdag får bli där. =)

Hur jag nu ska klara av att vara utan både barn och hundar i flera dagar?

I Mars blir det uppfödarutbildning i Motala och sedan ringsekreterarutbildning, jag har längtat så efter båda dom. Letar efter en Gerard O’Shea kurs också till mig och Elenor som vi kan gå med puppisarna.

Så nu är här för tillfället bara fem hundar kvar, enkelt men tomt.

Jag fick klartecken om att jag får flyga ner till Prag med Jessica (klasskompis) istället för att åka buss i 20 timmar. Då blir jag inte hemifrån så länge. De är allt bra snälla på skolan.

Det gör ju att man verkligen får sig en funderare. Det har nog hänt mer i det privata familjelivet än i livet med hundar trots min första kull.

Den 14:februari i år träffade jag mannen i mitt liv. Ett möte jag aldrig kommer att glömma, givetvis så var det en viss trasig opel inblandad. Efter den dagen så har livet rusat fram. Att flytta ihop fanns det inte mycket tvekan om även att det blev fortare än vad som va tänkt. Omständigheterna kring renovering och liknande skyndade på processen något. Marcus hade med sig sina tre barn och jag mina två. Så från att ha bott i landet ingenstans i ett iskallt hus med vedeldning och trasig bil så blev det plötsligt Varaslätten i ett hus som nån sa: Anna det ser ut som om du hade ritat det själv.

Hans barn är hos oss varannan vecka därför blev flytten mer åt hans håll än mitt. Allting är inte guld och gröna skogar men det beslutet ångrar jag inte på något sätt. Så till sommaren blev det att flytta två hem in i ett och det var allt annat än en rolig lek. Givetvis vill man ju måla lite här och där också. Tid och pengar går ju inte alltid hand i hand, men tusan… vi har fixat det. Ett rum håller vi fortfarande på med… eller ja..hmm… Marcus håller på med det. Inte nog med det, här skulle ju även paras. Också en av anledningarna till att det blev en så snar flytt. Ville ju inte att flytt skulle påverka Molly och det finns ju även där regler att följa.

Det har varit en mardrömsresa till blå stjärnan i Göteborg en lördagsnatt som ändå gav ett otroligt gott resultat. Mot alla odds överlevde hunden och mår prima idag.

Så kom ju A-kullen den 20:e Juli. En lycka jag inte kan beskriva med ord. Jag är så glad att Molly och Elton har kunnat ge mig detta. Under åren så har det ju varit mycket tårar och tandagnissel vad gäller avel men lyckan kom tillslut och jag kan leva på den länge. Jag hade ju planer för att Molly skulle få ge en kull till, hanen var bestämd men så blir det inte. Dels så är hon 6 år nu och jag ser små tecken på att hon är inte pyrung längre. Så hon får vara min bästis här istället.

Till råga på allt så har jag börjat folkhögskola i Vara. Inte nånting som ens mina närmsta skulle ha gissat på då jag alltid har varit anti skola. Men det är så vansinnigt kul, har idag fått Jullov för första gången på….hmm….22 år….ha,ha. Lite småkul.

Julen närmar sig med stormsteg just nu och jag har massor som ska göras. Det är inte svårt att se fram mot denna julen i detta underbara hus och tillsammans med denna underbara familj. Det som har varit mest tragiskt i hunderiet i år var att Sjö Björnens Diva De-leva hastigt gick bort. Eltons mamma var i särklass både exteriöst och mentalt. Man kunde inte annat än älska henne. När hon kände det och accepterade det så älskade hon tillbaka. Hennes kärlek fick man förtjäna. Saknar henne enormt mycket och jag lider och har lidit med Pia och Mattias på Lilla Äventyret för deras stora förlust.

Det är just detta som är den stora baksidan av hunderiet. Förlusterna man måste gå igenom. Fatta beslut som man inte tänker på ska tas när man får hem sin lilla valp. Jag vet att Diva betydde lika mycket för Pia som Molly gör för mig och man blir ju fruktansvärt medveten om vad som komma skall.

MEN vi ska inte ta ut någon sorg i förväg. 2012 kommer att bli så jäkla bra!

Det ska bli så skönt när Marcus har läst färdigt i Stockholm till sommaren så att han förhoppningsvis blir hemma lite mer. Jag kan ju inte gå här, 37 år gammal och vara som en kärlekskrank tonåring hela tiden…… =)

I dagarna så ska Dione och Elton paras och sedan flytta hem ett tag till Pia. Så valpar ur den kullen kommer att finnas att tingas där. Tro mig, missa den inte, den kan bara bli jäkligt bra.

I år har tomten kommit tidigt med lyckligt besked, så nu ser vi fram mot 2012 med ett extra stort leende på läpparna.

Så med detta så önskar jag alla en god jul och ett riktigt gott nytt år!

Min Molly…. Svansviftet mot golvet är ett så välbekant ljud, eller mot väggen. Den hund jag alltid tar med ifall någon hund inte gillar stora hundar. Hon är så språksäker. När man kan läsa hund så är hon så enkel att förstå. Verkligen mattes trogna. Hon är första orsaken till att jag älskar denna rasen. Man kan inte annat än älska henne!

Håller hon sig såhär frisk och pigg till våren så har jag en hane bestämd till hennes sista kull.

Tålamod är en dygd.

Elton våran lilla kille, han är inte så liten längre. Trots sina 3½år så fortsätter han växa och frogdas. När jag inte trodde han kunde bli vackrare så visar det sig att jäkla i min lilla låda vad stilig han är den grabben. Tur ändå att han inte vet hur stor han är. Han är fortfarande mattes “lilla” knähund.

Undras om lilla Noah kommer att bli likadan. Han är väldigt lik sin pappa. Lika ljus som Elton var och huvudet är brett, så ja. Det finns potential. Mer vill jag inte yttra mig om Noahs utseende utan det får visa sig. Piece min lilla rackarunge….(hon som är på framsidan) hon är så härligt trevlig och framåt, det är de allihop men Piece finns det liksom inget stopp på förens vi gosar i soffan eller på golvet.

Och så lilla Heart, hon gör verkligen skäl för sitt namn, så kärleksfull och lugn, lite mer som Molly, “jag kommer sen”.

Ser så fram mot denna resan. Bara vi “fruntimmer” som åker (och så Freddan då) ner till Vaggeryd på Torsdag och mellanlandar hos morbror för att åka vidare fredagsmorgon. Det kan bara bli bra.

Hoppas att vi ses!

Därmed även fighten mot leran. Hundarna tycks ju vara lika glada oavsett väder ute….tur är väl det. Men det är ändå skönt att känna hur mycket piggare de är när värmen har blåst bort. Just nu är det mycket träning som står på schemat. Valparna få följa med överallt dit det går och de är som magneter….ha,ha.

Kan inte nog poängtera vilken njutning det är att bo såhär. Hundarna har hur mycket som helst att springa på. Ska bli så roligt med snön, jag är en av få som faktiskt ser fram mot snön (förutom bilkörning). Jag hade kanske inte uppskattat den lika mycket om det inte var för hundarna och barnen. Ska bli kul med snöbollskrig i år….då kan det vara bra att ha Dione på sin sida, hon hämtar ju tillbaka snöbollarna.

Det är så underbart att se hur valparna utvecklas hela tiden. Heart som jag har bestämt mig för ska stanna hemma är precis som sin mor……rymmare. Noah försöker men är inte riktigt lika smidig som lillsyrran. Nu är man tillbaka till det där med att kasta sig över hundsport och leta efter lämpliga utställningar igen. Elenor kommer inte undan, hon ska få ställa sin Noah både här och lite där. Kanske blir premiären lite tidigare än vad jag tänkt. Angel är absolut den lugnaste av allihop…en sån där som man kan mysa med i evighet. Piece är väldigt bestämd och försöker vinna över lillsyrran Heart….men hittills utan framgång. Noah är den som säger till systrarna att tyst med er för nu pratar jag!

Visst är det märkligt hur man gärna som djurägare föreställer sig vad de säger till varandra.

Om ca två veckor så blir det tydligen en liten födelsedagsresa till Stockholm då min kära sambo har köpt tågbiljetter. Lite nervös över vad han kan tänkas ha i kikaren min lilla goding.

Första gången på många år som jag ser fram mot min födelsedag!

Tack älskling för att du är du!

Dags att nana sängen, har fem barn som ska med skolbussen i morgon. Underbara ungar Fulla av överraskningar!

Pssst! Glöm inte reflexer!

Sen kan det väl tyckas att det är lite för lätt att kalla sig uppfödare. Eller att bli. Min 12 åriga son frågade mig när han satt med nyfödda valpar i knäet om man inte MÅSTE gå en utbildning för att föda upp valpar. Då jag dessvärre var tvungen att svara nej på den frågan tyckte han det var riktigt konstigt. För honom 12 år var det en självklarhet. Så idag börjar jag min uppfödarutbildning.

Det är ju så mycket som har hänt här….

Valparna växer och frodas och ser jättefina ut. Ska bli så spännande att få ta med dom ut i verkligheten. Nu får de nöja sig med 4000kvm tomt så länge. Elenor och jag sitter gärna och planerar utställningar och kurser för dom som ska stanna hemma. Hur kul som helst.

Närmsta utställningen nu blir Växjö med Elton och Dione. Noah och Donna ska få prova på inoff i Skara i mellandagarna. Sen får vi se hur det ser ut till våren. Alla här hemma går ju i skola och min klass planerar en resa till Prag. Freddans klass planerar till England eller Italien. Och Mackan kommer inte att vara hemma så mycket till våren då det är sista slutspurten innan han blir färdig anläggningsingenjör. Jag har förhoppningsvis en annan utbildning på gång i hundvärden till våren också. Så nu börjar det äntligen röra på sig igen. Det som fattas nu är väl att hålla kurs själv på brukshundsklubben….ha,ha. Nja ska väl ha lite tid här hemma också.

Jag inväntar proffsig fotografering för valparna, vi får se när det finns tid till det. Valparna har numera blivit rumsrena i den mån det är möjligt. De är givetvis för små för att kunna hålla sig en hel natt. Men när de har möjlighet att kunna gå ut som de vill så gör dom det dom ska ute.

En liten bild på Star!